Så började det
Den 18 maj 1925 bildade Luleås brottare, tyngdlyftare och boxare en egen klubb med namnet Luleå Brottareklubb. Tidigare hade dessa idrotter ingått som sektioner i IFK Notviken men där tyckte man sig inte ha plats för dessa sportgrenar.
Inträdesavgiften bestämdes till tre kronor och dessutom skulle medlemmarna betala en krona i månaden till klubbkassan. Dessa pengar användes bland annat till att hyra en klubblokal som bestod av ett rum i en privatfastighet för fyrtifem kronor i månaden. Som träningslokal användes skolornas gymnastiksalar mot ersättning. Klubben fick själv ombesörja städning och eldning av lokalen. Större möten hölls på caféer och tävlingar oftast i biograflokaler. Liksom övriga idrottsföreningar i staden ordnade man offentliga danstillställningar i Folkets Hus för att få in pengar till verksamheten.
1935 stryks boxningen från klubbens program
efter att ha varit på nedgång i några år. 1939 är det också slut med tyngdlyftningen och klubben beslutar att sälja sin skivstång för inte mindre än 125 kronor.
Under fyrtiotalet är klubbens största problem att få en dräglig träningslokal. Man lånar eller hyr skyddsrum, gymnastiksalar eller militärbaracker. Det rör sig oftast om tillfälliga lösningar och klubben får flytta runt sin verksamhet i staden.
Svårt att få tag i utrustning
1944 meddelar Norrbottens Idrottsförbund att man av Industri-kommissionen fått sju stycken licenser för inköp av brottarskor.Den förening som ville söka licens skulle hämta blanketten hos Kristidsnämnden på orten, sända den till Norrbottens Idrottsförbunds brottningssektion för yttrande och sedan till Svenska Brottningsförbundet för godkännande.
För att få klubben livskraftig igen beslutades 1944 att bilda en ungdomssektion. Mötena hölls på Sjögrens Cafe.
Framgång med problem
Ungdomssektionen blev en framgång, men medförde också problem. För tillfället användes Östra Folkskolans gymnastiksal som träningslokal men när skolans rektor fick höra talas om att pojkar i skolåldern skulle träna brottning förbjöd han vidare uthyrning av lokalen till LBK, skolpojkar skall läsa läxor och har nog med gymnastik i skolan. Luleå Brottarklubbs sekreterare Gösta Sundgren skrev debattartiklar i tidningen och frågan blev så småningom riksbekant.
Lokalproblemen fortsatte
LBK började undersöka möjligheterna att själva bygga en lokal. man arbetade med frågan under flera år. Under den här tiden blev verksamheten lidande av de många lokalbyterna. I olika omgångar fick man hyra lokal på LV 7, däremellan hyrdes på skolor, källarlokaler etc.
1952 hyrde LBK tillsammans med Luleå Atletklubb träningslokalen Saluhallen vid färjelägret till Bergnäset. Där fanns endast kallvatten, inget särskilt omklädningsrum och ingen toalett. Klubben står dock snart utan lokal igen då Saluhallen rivs för att lämna plats åt den nya Bergnäsbron. 1953 får man en klubb- och träningslokal på Örnnäset. Glädjen står högt i tak.